Karibienkryssning – Del 4 Kryssningen

Så är det äntligen dags att bege sig ut till hamnen i Havanna för att gå ombord på fartyget MSC Opera, som ska ta oss runt i den karibiska övärlden. På min biljett står det att jag har boardingtid kl. 21.30  men jag beger mig ut till kryssningsterminalen redan vid 18-tiden och kan checka in direkt. Även om säkerheten och kontrollen av alla dokument är rigorös går allt ganska smidigt och jag är snart ombord på fartyget. Blir välkomnad med en liten förfriskning och snacks medan jag väntar ca 15 minuter på att få bege mig till min hytt. Har bokat en balkonghytt och blir inte besviken. Den ligger högst upp i fartyget på 12:e våningen i fören av fartyget och är stor med bra förvaringsutrymmen, rymligt badrum med badkar samt möblerad balkong. Det finns även ett litet kassaskåp, TV och en minibar.

Jag har löst ett ultra all-inclusive dryckespaket vilket visar sig vara ett mycket bra val, för priserna ombord är ganska höga. Allt som finns att dricka på båten inklusive champagne och premiumsprit, i alla barer, alla restauranger samt i minibaren ingår men även rumsservice med dryck och mat från en specialmeny såväl som glass och crêpes i glassbaren. Enda undantaget är helflaskor vin, men glasvis finns det lite olika sorter att välja mellan, även om de inte är de bästa, men det är faktiskt inte de helflaskor som finns till försäljning heller. Paketet jag valt kostar, på denna båt, 3300: – sek. Med tanke på att ett glas champagne annars kostar runt 90: -, ett glas vin runt 50: -, en blandad drink runt 70: – och att du dessutom får betala även för vatten i flaska ombord (vilket man dricker en hel del i denna värmen) gör i alla fall jag en god affär.

Båten ligger i hamn knappt två dygn innan avfärd så det finns gott om tid att sola och bada på däck och lära känna fartyget vilket är en bra idé. Ombord finns förutom reception och utflyktsdisk ett antal restauranger, barer och butiker. Kasino, gym, bibliotek, internetcafé, spelrum, SPA, hårsalong, kids- teen- och youngclub, läkarmottagning, pool, PW-slinga och en minigolfbana högst upp på fartyget.

När det är dags att kasta loss är det vacker solnedgång och fint att sitta på den egna balkongen och sippa på ett glas champagne eller två. Det finns två sittningar i a la carte restaurangen och min är den tidiga kl. 19.00 något jag inte var överförtjust i från början. Man säger ju att sjön suger, men i denna värme blir i alla fall inte jag så hungrig, jag tycker snarare att den tar lite musten ur en så att man blir trött tidigt på kvällarna. Så jag hoppar all underhållning, kasinot och diskoteket och går och lägger mig tidigt. Vaknar dock efter några timmar av sjögång. Det är trots allt vinter även i denna del av världen, även om termometern håller sig i genomsnitt runt 25 grader, och inte ovanligt med oväder kvällar och nätter. Jag brukar inte vara känslig på sjön, men det regnar och blåser rejält och det faktum att jag befinner mig högst upp och i fören av båten gör ju att det känns lite extra. Fören och aktern och där sjögång känns mest. Går upp och tar en promenad på båten och när jag kommer ner på våning 5 i mitten av skeppet känns det knappt att det gungar.

Går så småningom tillbaka till hytten och lyckas somna om fram på småtimmarna. Vaknar dock strax innan sex på morgonen igen och det gungar fortfarande ganska rejält. Kikar igenom det dagliga programmet och ser att första frukosten serveras först kl 07.00 men att gymmet öppnar redan kl 06.00 så jag beger mig dit. Det ligger en trappa ner, på elfte våningen, och löpbanden ligger allra längst fram i fören så att man får en fantastisk utsikt under tiden man springer.

Nu väntar en hel dag och ännu en natt till havs innan vi når nästa hamn. Efter frukost klarnar det upp, havet lugnar sig och snart är det strålande solsken. Tur att jag är morgonpigg för solstolarna runt poolen fylls snart med gäster och det är trångt. De andra dagarna är det lite glesare med folk runt poolen, p.g.a. att många går i land när man ligger vid någon hamn, men nu är det så fullt att alla gäster inte får plats och killarna i baren får slita hårt denna dag. Resten av dagen flyter på och kvällen avslutas med middag och en spelrunda i kasinot. Denna natt är havet lugnare och jag sover gott.

Nästa morgon när vi lägger till i Jamaica strålar solen även om det är tidigt på morgonen. Väljer att inte delta i någon av de många utflykter som rederiet erbjuder utan köper biljett till en shuttlebuss som går i skytteltrafik mellan lite olika platser runt Montego Bay. Chauffören är en härlig prick som berättar att på Jamaica är allt ”relaxed man, and there are no problems” och så pratar han lite om Bob Marley och sjunger sången ”Three Little Birds” och ber oss stämma in. Hade tänkt hoppa av vid lite olika ställen, men det är så varmt, ca 31 grader och vindstilla, att jag bestämmer mig för att i alla fall börja på stranden Doctor´s Cave Beach.

Så fort jag hoppat av bussen blir jag mer eller mindre överfallen av flera personer som undrar om jag är ”intresserad av lite röka idag”. Jamaica är ett drogliberalt land, 2015 ändrade landets lagar till att tillåta bruk och innehav av marijuana upp till drygt 50 gram per person, och det både säljs och röks det gräs helt öppet överallt. Stranden är bevakad av vakter, och inträde samt kostnad för solstol och parasoll tillkommer, totalt 18 US-dollar per person. Stranden är fin med palmer och glasklart vatten men ganska liten. Det är förbjudet för försäljare på själva stranden, även om det här säljs en del gräs, men i vattnet går det tydligen bra så när man badar ligger det även killar i vattnet som försöker sälja souvenirer och smycken som de förvarar i plastpåsar mot vätan. Men de är vänliga och inte allt för påträngande. Vattnet är varmt, skönt och svalkar i hettan.

Det finns en servering i anslutning till stranden som serverar lokala rätter. Får ett bord i skuggan, tack och lov, beställer heta räkor i sås med paprika serverad med bönris samt den lokala ölen Red Stripe. Maten är god, en DJ spelar reggaemusik på hög nivå och vissa står och röker på helt öppet. Tiden går snabbt, och vi ska vara tillbaks på båten senast kl. 16.30 igen, så jag hinner inte med fler stopp utan tar bussen tillbaka till båten. Även denna kväll är jag trött och kommer i säng tidigt och sover gott hela natten, havet är lugnt. Innan jag lägger mig hänger jag ut min beställning av frukost på rummet till nästa morgon, vilket är ett bra alternativ till restaurangfrukosten.

Nästa morgon anländer vi till Cayman Island. Här lägger båten ankar en bit från land istället för att gå in i hamn så det kommer små båtar som tar med de passagerare som vill gå i land. Detta är det kortaste stoppet under resan och jag förstår varför. George Town, som vi ankrat utanför, är en stad bestående av en massa banker och souvenirbutiker. Inte mycket att se på de få timmar vi får iland alltså. Det är ju så det är med den här typen av resor. Man åker runt, har det bra under resans gång, besöker olika platser några timmar och reser sedan vidare. Det ger ju så klart inte en rättvis bild av de platser man besöker, utan blir ju bara ett strandhugg lite här och där, men kan väcka en lust att återkomma och se mer. Fartyget avgår redan kl 15.00 och nästa stopp ska bli Mexiko.

Anländer Cozumel, som ligger på en ö tillhörande Mexiko, vid 10-tiden nästa dag. Här har jag anmält mig till en av de många utflykter rederiet arrangerar. Dels för att det kan vara kul att ha varit med på åtminstone en och dels för att detta ska vara den minst säkra plats vi besöker att ta sig runt på egen hand. I det dagliga program som delas ut i hytten varje kväll finns det en halv sida med varningar om saker man ska vara på sin vakt med här. Det handlar om allt från det är lätt att bli drogad i barer till att bli bortförd av falska poliser som försöker arrestera dig utan anledning. Bokade denna utflykt redan i samband med att jag bokade min kryssning eftersom jag visste redan då att jag ville åka på minst en utflykt men också för att det är något billigare att boka redan hemifrån än på plats. Alla utflykter, och de är många, har olika koder som man skriver in. Jag trodde att jag var inbokad på en kombinerad tequilaprovning- och strandhuggsutflykt men det visar sig att jag skrivit fel, och varit dålig på att kolla bekräftelsen, så jag kommer med på en heldagsutflykt till en strand med vattenland. Inte vad jag tänkt mig men det blir en bra dag vid en fin strand där allt ingår, strandbäddar, parasoll, vattenland, många fria barer på området där allt ingår, serveringspersonal som kommer hela tiden samt en servering med mexikansk buffé.

Bussar som hämtar och lämnar vid fartyget ingår så klart. När bussen kör genom staden för att komma till stranden är jag säker på att de varningar som utfärdats varit något överdrivna, och kanske gäller mer kvälls- och nattetid, för det ser tätbefolkat ut av såväl turister som lokalbefolkning och stämningen är lugn.

Sent på eftermiddagen är vi tillbaks på fartyget igen som avgår, till vår ursprungshamn Havanna, vid 18.30-tiden. Hinner med en dusch, en drink i baren sen är det dags för middag igen.

Jag trodde inte att tiden ombord på ett fartyg i 7 dagar skulle gå så fort. Trodde faktiskt inte att det skulle gå fort alls utan var lite orolig för att jag skulle bli både rastlös och uttråkad. Men så var det inte alls. På fartyget finns det mycket att göra nästan dygnet runt, man kan gå av skeppet i varje hamn vilket i vårt fall var nästan varje dag och i alla fall jag blev både trött och utmattad av havsluften.

Vad är det då för personer som åker på kryssning? Min farhåga var att myten om blåhåriga pensionärer skulle stämma men så var det inte. Jag kan inte uttala mig om andra rederier eller rutter, kanske är det så i USA, men inte här i alla fall. Däremot var majoriteten passagerare italienare, inte så konstigt eftersom rederier är italienskt, ofta i stora sällskap. Italienare är charmiga men högljudda och det kan bli tröttsamt att vistas på ett begränsat utrymme med så många av dem under en hel vecka. Fartyget vi åker med är inte rederiets största men rymmer ändå knappt 2700 gäster samt drygt 700 personer i besättningen. Resten av gästerna är en blandning av européer, främst tyskar och fransmän, samt en del spansktalande. Det finns två restauranger, en självservering, en pizzeria samt ett hamburgerställe på båten. Man får reserverad plats i en av restaurangerna varje kväll och också samma bordssällskap under hela resan. De parar ihop folk efter ålder och nationalitet. Det är inte många svenskar ombord och förutom vårt bordssällskap hör jag bara svenska talas på båten en annan gång.

Servicen ombord är minst sagt varierad. Alla som jobbar ombord är duktiga yrkesmän- och kvinnor, ingen tvekan om det, men på viljan att ge service är det stor skillnad. Den indiska delen av besättningen som finns i barerna är otroligt trevlig och serviceminded. Ja de flesta i besättningen, utom italienarna, är trevliga och vill gärna hjälpa till på alla vis. Övervägande del av italienarna är arroganta, otrevliga och verkar tycka att gästerna är mest till besvär. Detta gäller tyvärr även en del av befälen på lite högre nivå. Efter några dagar är jag så trött på bemötandet och servicen att jag bråkar och hamnar till slut hos någon högt ansvarig. Därefter vänder allt. Får den bästa service jag kan tänka mig och ångrar att jag inte sa till innan. Men så är det ju, man är på semester, vill koppla av, tänker att det blir nog bättre nästa gång, och vill inte bråka. Men här ska man göra det, tyvärr!

Just det här med service är ganska intressant generellt. Jag såg många på båten som tydligt visade samma irritation som jag kände men som aldrig sa till. Men återkommer i detta ämne i senare inlägg.

Maten ombord är inte heller den bästa. Kvaliteten på maten varierar tydligen mycket mellan olika fartyg, även inom samma rederi, för jag har hört att maten just runt Karibien ska vara bra. Men får senare veta av en anställd, att kvaliteten på mat har helt att göra med vem som är ansvarig för detta på de olika fartygen, och här är det mer ekonomi än kvalitet som räknas. Beställer t.ex. en fiskrätt som ska serveras med pilaffris men får in vanligt vitt ris. Säger till men får in samma eller likadant ris igen och ber min servitör förklara för kocken att det inte är pilaffris jag fått. Han kommer sedan tillbaks och säger att kocken påstår att det är det visst… och detta är bara ett exempel. Sista kvällen ombord är maten dock riktigt bra och man undrar vad som hänt men blir glad. Stabilast kvalitet håller pizzerian som håller öppet 13,5 timmar per dag.

Detta var min första lite längre kryssning så jag kan naturligtvis inte uttala mig generellt om denna typ av resande. Det finns, liksom inom hotell- och restaurangvärlden, en kvalitetsklassificering av olika rederier och MSC ligger väl någonstans i mitten. Jag valde dem för att de är världen största privatägda kryssningsföretag, något jag gärna gynnar. Har totalt sett haft en bra kryssning även om det funnits en hel del att anmärka på. Men ska jag kryssa fler gånger blir det i alla fall garanterat med ett annat rederi – privatägt eller inte!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.