Lika lite som jag hade tänkt skriva en inledning om denna resa hade jag tänkt skriva en avslutning. Men detta är intressant och väl värt att veta om man ska resa till eller snarare från Kuba.
Som jag skrev i min inledning försökte jag boka ett VIP-paket redan innan jag åkte men att de aldrig dök upp. De gjorde de inte heller när jag anlände till flygplatsen för min hemresa.
Incheckningen går snabbt, de har fyra olika diskar öppna till skillnad från Kastrup som bara hade två, och när jag kommer fram ber jag att få uppgradera till mer benutrymme. Kvinnan bakom disken betraktar mig ganska länge och säger att det inte finns någon möjlighet till det. Ok trist, säger jag sen händer inget. Hon betraktar mig länge och säger till slut att jag ska vänta medan hon går för att kolla om det kan gå att ordna ändå. Sen kommer hon tillbaks och säger att det finns plats att köpa i ultra premiumklass, tror jag hon sa, men att det kostar motsvarande 1000: – sek extra. Hon ber mig komma bakom disken (!) och visar vilka stolar jag kan välja mellan och visar vilken som ger bäst benutrymme. Jag väljer att ta den hon visar, vet att planet inte är det största och att benutrymmet är mycket begränsat, och känner att det kan vara värt pengarna. Sen kommer det en kvinna till, som jobbar på flygplatsen, och berättar att normalt hade jag fått betala 1600: – för denna plats men att jag fått ett mycket bra pris. Men jag måste betala kontant, annars blir det dyrare. Hur som helst är jag glad att jag fixat bättre benutrymme, får mina boardingcard både för denna flighten och nästa som ska ta mig från Paris till Sverige och nåt annat papper som det står VIP på handskrivet, och är beredd att bege mig till passkontrollen. Får dock inget kvitto och vet i detta läge inte om jag blivit blåst på hela beloppet eller inte. Då tar den senaste kvinnan tag i mig och säger att jag ska följa henne. Vi kommer till passkontrollen och jag ser att kön är hur lång som helst, säkert några timmars väntetid. Men hon ställer mig i en egen linje utan kö och säger att så fort disken med passkontrollanten blir ledig ska jag gå fram. Jag gör så och går igenom direkt till säkerhetskontrollen där jag också slipper stå i kö. Däremot tar det lite tid att få igenom min laptop, för den ska skannas och jag ska genomgå en kroppsvisitering – med kläder på. Innan kvinnan lämnar mig säger hon att den handskrivna lappen jag fått gäller som entré till VIP-loungen på flygplatsen där tydligen inga andra kort gäller. Tar mig dit, blir vänligt bemött, och slår mig ner i en av fåtöljerna. Det finns lite oliver, några torra ost- och brödskivor, men mängder av sprit några flaskor vin och öl. Det görs, till skillnad från i de flesta flygplatslounger utrop, men de är manuella och görs av en kvinna som inte kan uttala ens hälften av de flygbolag som ska avgå. Det finns en hel del affärer på flygplatsen fast den är ganska liten och man kan köpa både billiga cigarrer och dryck att ta med hem.
Tar mig till gaten, går på planet och min plats som ligger precis bakom businessklass och den avdelning jag sitter i består endast av tre rader – dessutom har jag fått ett gigantiskt benutrymme, skönt rymligt säte och ett fint Entertainment-system.
Kaptenen hälsar oss välkomna och berättar att det, p.g.a. oväder kommer bli turbulent större delen av flygningen. Ingen höjdare men tacksamt att få veta i alla fall.
Första timmen av flygningen är ganska lugn och vi får mat, dricka och jag hinner gå på toaletten. Sen sätter det igång, skylten med ”fasten seatbelt” tänds och förblir tänd nästan hela flygningen. 5 timmars konstant turbulens. Och då menar jag inte små skakningar, det var som att sitta på en rodeohäst mest hela tiden. Efter fyra timmar är jag tvungen att gå på toaletten igen och tacksam för att jag sitter så nära som jag gör för det är svårt att hålla balansen när man går i gången. Ser en flygvärdinna som sitter fastspänd i sin stol, nickar och ler mot henne, men blir utskälld och hon säger att jag måste bege mig till min plats direkt för inte ens de i besättningen får vara obältade. Gör som jag bli tillsagd och genomlider resten av flygningen tills vi ska landa på, en av världens tråkigaste flygplatser, Charles De Gaulle utanför Paris. Här har jag 4 timmar på mig innan nästa flyg ska ta mig hem till Sverige. Letar upp en lounge, kommer in och upptäcker att det enda som finns där inne är några fåtöljer, en toalett samt en automat där man kan köpa dryck, men den är sönder. Stannar en stund och borstar tänderna och tvättar av mig så gott det går och tar mig sen till min gate. Den visar sig vara ett mycket bättre val, här finns det massor av serveringar på bottenplan, och jag väljer att sätta mig i baren på Caviar House & Prunier. Hinner med en del shopping också innan det är dags att gå på planet hemåt.
Även här visar det sig att jag har nytta av min uppgradering. Jag slipper stå i lång kö för på min biljett står det Skypriority och konstaterar att kvinnan på Havannas flygplats gjorde ett riktigt bra jobb.